solnedgång
vågorna grep efter mig
som hyenor jagar ett flyende djur
jag stod vid kanten
till det isande havet
där de sista solstrålarna inte ville lämna stranden
där de lekte
mest för att markera att dagen var slut
och jag undrade om det alltid skulle kännas likadant
att solnedgångarna skulle fortsätta rycka i mig på samma sätt
få mig att tvivla
på möjligheten
att detta livet verkligen tillhör mig
men samtidigt veta att svaret
på frågan jag aldrig haft mod nog att ställa
ligger och väntar på mig
djupt därinne
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: À
jag och teknik är inte alltid bästa vänner. ville bara säga att den här var jävligt bra!
Trackback
