grimasch

järnklo                                                           
av grå gyttja
växte från lekplatsen
och höll fast mig om natten

för en sekund
öppnade himlen sitt svarta gap
och drog sig med stilla ursäkter
tillbaka till sitt avgrundsdjup

genom mina ådror
dunkade allt
som fanns mellan ljus och mörker
och asfalten var en rutväv som fångade mig
när jag skulle lämna jordklotet