morgon II
och precis när jag trodde
att himlen skulle blänga på mig
syna och splittra mig
med gråsvart iskalla pupiller
slog vädret plötsligt om
gatan nedanför
fick äntligen vila
i stillsamt läkande ljus
och näthinnan släppte taget
andades ut
glömde bort sig
för en sekund
Kommentarer
Trackback