morgon II




och precis när jag trodde 
att himlen skulle blänga på mig
syna och splittra mig
med gråsvart iskalla pupiller
slog vädret plötsligt om
gatan nedanför
fick äntligen vila
i stillsamt läkande ljus
och näthinnan släppte taget
andades ut
glömde bort sig
för en sekund




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0