...
jag kan stå länge utanför min dörr med nyckel i hand
och se in genom brevinkastet
känna att jag gör intrång i min lägenhet
som om jag inte vore välkommen
som om jag glömt avtala tid för min ankomst
och när jag vrider om nyckeln och öppnar
erbjuder jag mig alltid att vänta en stund
på att det allra sista av ljuset som dansat mellan väggarna
ska försvinna ut genom fönstret och ner till gatan
där det sätter sig i en stol på vårdcentralen
Kommentarer
Trackback
