platserna
åren går
dagarna kapplöper i sin sömn
jag går tillbaka till mitt barndomshus
där björkträden fortfarande står kvar
det är natt och buskagen svalkar sig i dagg
fortfarande välklippta
men jag är mer otyglad än sist jag stod här
jag är mer av ett djur
och jag minns hur jag stod på gatan med slutna ögon
att jag slöt ögonen gång på gång
för att lättare kunna urskilja
rösten som viskar... om platserna
en gång skulle jag kanske vila där
men fram till dess måste jag se och känna in
tomrummet i tillvaron
den sortens tomrum som breder ut sig
under dygnets vakna timmar
efter att det blåst in genom brevinkastet om morgonen
men då krackelerar plötsligt den dammiga tankeväven
och jag hör en röst från min gamla trädkojja uppe i rönnbärsträdet
där sitter någon och spikar
gör sår i trädkroppen
och när jag öppnar ögonen finns ingen där
bara det allra första förväntansfulla av morgonsolen
som tar sig in mellan björkarnas bladverk
och får den folktomma barndomsgatan
att blixtra till och vibrera
i brinnande magnesium
Kommentarer
Postat av: Barcelona Blues
Du, skicka in detta någonstans. Jag är helt hundra på att det skulle bli publicerat på riktigt. Inte bara här på bloggen
Trackback
