stentrappan




besökare  i  en  värld
jag  var främling i
hade  du  ett  rött  sår  på  ditt  knä
som  jag  vilade  mig  i
när  vi  satt  på  stentrappan
utanför  ditt  hus

det  stora  höghuset vände  sig  om
kastade  ner  ett  plåster  av  grå  betongmassa
och  vände  sig  tillbaka  mot  himlen  igen
fortsatte  sjunga  sin  klagosång
hindrade  regndroppsfamiljen
från  att  tillsammans
krossas  mot  marken
av  asfalt







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0